Imbolc som glömdes och funderingar om framtida Imbolc

Jag hade gärna gjort något för att fira Imbolc i år men i stället var jag över stan och gjorde ärenden som behövde fixas, rengjorde badkar och annat tråkigt. Hade till och med tänkt se en film men inte ens det blev av, lite besviken på mig själv faktiskt.

Är mitt i ett flyttkaos så har inte ens ändrat mitt altare från dess Yule-dekorationer, mest för att jag tänker att det är onödigt när jag snart ändå ska lägga  ned allt i en flyttlåda. Känns mest som att min tro knuffats undan medan jag rusar i 200 km i timmen. Jag ska dock försöka att åtminstone göra något på fullmåne den 11:e.

Det positiva med flytt är att jag troligtvis kommer fira Beltane (Valborg) med annat folk i år, i stället för ensam som blivit kutym de senaste åren. Oavsett så är det faktiskt lite tråkigt att jag inte gjorde något för Imbolc, känns annars som en ganska hoppfull högtid.

Imbolc är ju dock en lite knepig högtid här i Sverige eftersom det inte känns vårigt alls, inte ens ett tecken på det (oftast) utan det sker ju som oftast en månad senare här. Men jag brukar i alla fall tänka att det är ännu ett steg närmare ljusare tider som börjades på Yule. Jag får väl erkänna att det är åtminstone något jag tänkt på lite grann, även om jag inte gjort ett riktigt firande av Imbolc i år.

Läste dock en bra text om Imbolc på wicca.se av Amanda som jag rekommenderar att läsa, som fokuserar på just hur man kan fira Imbolc i Sverige där det mindre handlar om de första vårtecken. Jag tyckte det var intressant och gav definitivt mig tankar som jag kommer fundera på gällande hur jag kan utveckla mitt firande av Imbolc för att bättre passa det svenska klimatet (och mig).

Det blir dock nästa år.

Nu ser jag hellre fram emot Ostara i mars för då har jag flyttat, jag har börjat nytt jobb och en stor puckel av allt det jobbiga jag har framför mig är över, då är det bara cirka en månad kvar tills att mitt liv till slut, äntligen, återgår till normalitet igen (förhoppningsvis).

)O(